Dag 3 till 5 – Långdistansbuss från Vilnius i Litauen, till Warszawa i Polen, och sedan tåg och Polen-färja den långa vägen hem
Från hotellet, precis vid tåg- och busstationen i Vilnius kunde man se över gamla stan, som i denna huvudstad i Litauen var rejält utspridd. Det fanns slott, fort och kyrkor, förutom kullar och berg att se. Jag valde dock att se det mesta på håll, då det var långt att gå utan trolley-bussar innanför portarna. För det var portar till gamla stan här.
En av portarna till gamla stan i Vilnius. Innanför denna port låg en rad kyrkor, men jag skulle vidare så jag kunde inte gå över alla kullar och berg som också fanns. Längre bort vid vatten låg ett fort där det ska gå bergbana, alltså en sorts spårvagn upp på en sida av fortet.
Efter denna morgonpromenad var det dags att samla sig för långdistans bussfärd den långa biten från Vilnius i Litauen till Warszawa i Polen, bägge huvudstäder. Detta mellan ryska provinsen Kaliningrad och Belarus, före detta ”Vitryssland”. Bussresan tog cirka 7-8 timmar, och man fick se både landsbygden och motorväg. Flera gånger fick man visa pass, bland annat vid påstigning av bussen, och även vid polska gränsen, då vi bordades. Proviant med vatten, piroger (”pierogi”) och diverse McDonalds-mat inköptes på ”stationen”. Bussen var en Flixbus som gick den långa vägen från Rovaniemi i norra Finland, till Krakow i Polen. Via min rutt, och antagligen finska viken och Helsingfors och Tallinn. Ytterligare 2 huvudstäder.
En kyrka, och arkitekturen i gamla stan i Vilnius.
Framme i Warszawa var det en busstation jag kom till under ombyggnation. En tunnel var avstängd till tunnelbanan. Så antingen gick jag kilometervis genom den stora staden eller så bokade jag taxi. Det fanns också spårvagn, ofta i mitten av gatorna också. Polen är dock ett land som är färgat av betongen i öst, men här i huvudstaden och andra större städer har de valt att bygga en rad skyskrapor istället.
Strax öster om mitt hotell (”Moxy, city”) låg oväntat en restaurang gata, som även hade barer. Här fick det bli koreansk mat under tak för mig. Stadskärnan, och den lilla gamla stan låg för långt bort för mig denna kväll. Där har de tydligen också marknad på helger. Stadskärnan blev väl bara bombad under världskrigen, det är sanningen. Därför all betong i denna stad.
Jag vaknade i alla fall upp till en söndag i Polen, som är känt för sin katolska tradition. Jag skulle i alla fall vidare med tåg, som jag hade reserverat i mobilen, med resterande dagar av mitt interrail-kort. (Det är också mycket ”fipplande” i mobilen på sådana här resor.) Spårvagnen var lätt att gå ombord på och gick med täta turer, för att köpa en kortare biljett om bord i en automat, men till fel tågstation. Jag gick till Glowna istället för Centralna, och ingen annan verkade vara på Glowna, men bägge verkar betyda centralstation. Så då fick jag vända om, och väl framme blev det en del sittandes vänta på tåget bland massvis med folk. Tydligen räknar de i plattformer istället för spår i Polen på polska vilket skapade förvirring. Ombord kom jag i alla fall på ett överfullt tåg, mot Gdansk, och hamnen i Gdynia för Polenfärja. Jag fick stå nästan hela vägen också!
Vy över en gata i ett dimmigt Warszawa. Här syns i alla fall nedre delen av skyskraporna. Kulturpalatset är också lustigt nog en äldre variant av höghus eller skyskrapa. Det är ändå en sevärdhet i Warszawa.
Efter en varm tågresa över slätterna, och städerna och byarna i Polen, ståendes, var det dags att kliva av i Gdynia, Gdansks grannstad. Här blev det lite mat och dricka, och taxi sista biten, istället för att gå i värmen. Resan över till Sverige var bokad med Stena Line till Karlskrona, med interrail rabatt, och egen hytt. Ombord var jag lagom till solnedgången.
På svenska sidan fanns det stadsbuss skyltat direkt utanför utgången av färjan morgonen därpå. Jag valde att kliva av i bussen sedan i Bergåsa station, och inte åka ut på udden av Karlskrona stadskärna. Bild fattas, men när färjan kommer in till hamnen vid ”Stena-terminalen” är Karlskronas och Blekinges skärgård väldigt vacker för ögat.
Det blev en lång dag på tåget, med Krösatåg till Emmaboda, Öresundståg via Växjö till Alvesta. Sedan SJ snabbtåg på sträckan mellan Malmö och Stockholm, fast enbart från Alvesta till Nässjö, och sedan vidare med nästa regionaltåg Västtåg via Jönköpings vackra station till Skövde. Här blev det paus med pizza lunch, och vidare med intercitytåg från Göteborg hem till Örebro. Denna gång funkade det i alla fall bra att boka via SJ:s bokningstjänst.
Bäst på denna backpacker-resa var nog ändå Riga och Lettland, med marknaden, badet, och den promenadvänliga gamla stan. I Lettland finns också friluftsområden som Madona och Sigulda då, känt för sin bob- och rodelbana, att utforska.
